När jag var yngre firade vi varannan jul med mammas sida av släkten och varannan med pappas sida. Men när släkten blev allt större kände vi ett behov av att skala av och göra julen mer intim och lugn. Numera är det oftast bara min familj och mina morföräldrar som firar jul tillsammans. Julafton ser i princip alltid likadan ut.
Jag vaknar hemma hos mina föräldrar och hela familjen äter en julfrukost tillsammans och så får alla skrapa varsin trisslott. Sedan brukar jag åka till byns kyrka för att gå på julgudstjänst, inte för att jag är särskilt religiös utan mest för att det får julkänslan att infinna sig med julkrubban och julpsalmer. Jag skrålar med till Nu tändas tusen julejul och får förhoppningsvis krama om min konfirmandpräst om det är hon som håller i gudstjänsten.
På eftermiddagen fikar vi och dricker glögg samtidigt som vi kollar på början av Kalle Ankas jul. Min pappa somnar i soffan och min mamma skrotar omkring där hemma samtidigt som jag kollar färdigt på när Kalle Anka firar jul. Efter det brukar vi kolla på någon julkalender, allra helst Sunes jul som hela familjen skrattar högt åt.
På kvällen kommer mina morföräldrar och vi äter julmat tills vi knappt kan röra oss. Enligt mig är det viktigaste på julbordet (utan inbördes ordning): vörtbröd, ost, köttbullar, prinskorvar, senapssill, rödbetssallad och mormors omelett. Allt annat klarar jag mig egentligen utan (förlåt mamma). Sedan öppnar vi julklappar och jag försöker dröja ut på det så länge som möjligt för att det aldrig ska ta slut. Öppnar varsamt varje paket och tittar länge på vad jag får. Känner mig så tacksam.
Min bror däremot öppnar allt på några minuter och sliter snarare upp paketen. Vi är olika på fler sätt än ett. Min hund Alice får också paket men hon är mest intresserad av paketsnörena som hon springer omkring med mitt i alla upprivna omslagspapper. När alla har öppnat sina paket och vi har städat undan allt omslagspapper är det dags för risgrynsgröt med saftsås och kaffe. Sedan är alla så trötta och nöjda. Egentligen är det lite skönt att dagen är över eftersom all anspänning försvinner och det är kanske inte förrän då julen börjar på riktigt. När all stress och press är som bortblåst och vi bara umgås med en känsla av lugn.
av Sandra Berg