Vi firar jul till minne av Kristi födelse. Exakt när Jesus föddes, det vet man inte, men traditionen är att man firar det den 25 december. Man började inte fira denna händelse förrän efter några hundra år. De första som firade var romarna på 300-talet, efter att ha övergått till den nya religionen. Eftersom man innan hade dyrkat en solgud, ersatte man firandet av hans födelse (den 25 december) med att fira Jesus födelse istället.
I Sverige började man fira jul på 1100-talet, men man hade länge hållt fester vid vintersolståndet. Vikingarna hade till exempel midvinterblotet, där de offrade till gudarna. Ordet jul är ett gammalt forndordiskt ord, och förknippades med den högtid som förmodligen låg runt den tidpunkt som man firade midvinterblotet. Eftersom de nya kristna högtiderna ersatte de gamla, övergick ordet till att förknippas med det kristna firandet, vårt julfirande.
När Sverige var katolskt skulle man fasta innan jul, fram till den 24 december. När fastan var över åt man en enklare måltid. Dagen efter åt man en festmåltid för att fira Jesus födelse. När Sverige blev protestantiskt försvann julfastan och man började äta festmaten redan på julaftonskvällen. Här i Norden har vi sedan fortsatt att fira jul den 24 december.
På 1700- och 1800-talet tog julfirandet fart i Sverige. Det var borgarna och adeln som var först med att fira julen som vi är van att se den idag, med julklappar, julbord och julgranar. Man inspirerades av främst Tyskland, där julfirandet blivit väldigt stort. I början av 1900-talet var julfirandet vida spritt över Sverige, men hade fortfarande en mer religiös ton än den kanske har idag. Det julfirande vi har idag går mer ut på att äta god mat, mysa med familjen och att ge och få presenter. De flesta är lediga, och både juldagen och annandagen är röda dagar.