Julaftonsmorgon brukar jag, två av mina systrar och pappa spendera hos mig eller syrran. Pappa och lillasyster bor utanför Stockholm så de sover över och så äter vi frukost tillsammans. Det är riktigt trevligt och påminner lite om när jag var liten och vaknade upp med familjen kring mig!
Sen slutgrillar vi skinkan och äter den varm (det är då den är som godast) till frukost tillsammans med lite julmat. Vi gör iordning det sista av julgodis, slår in de sista presenterna men tar det annars ganska lugnt. Efter “lunchtid” åker vi över till storasystern.
Vi samlas oftast hemma hos min storasyster på julafton. Det blir ganska naturligt så eftersom hon är den i familjen som är bosatt i villa, har gott om plats och dessutom den enda med småbarn. Hon är därtill mycket gästvänlig så det brukar alltid bli en mycket trevlig julafton med otroligt god julmat, fantastiska viner och mycket kul med småbarnen.
Julbordet är ett knytkalas där varje person har blivit tilldelad en maträtt att tillaga. Pappa brukar stå för julskinkan, mamma gör köttbullarna och jag själv brukar göra julgodiset. Ett par år i rad gjorde jag chokladpraliner med många olika smaker men sen ett år gjorde jag wienernougat och det tyckte alla var så gott att chokladpralinerna i princip blev orörda. Med tanke på att det tar c:a 5-10 min att göra wienernougat och 2-3 h att göra chokladpraliner så gör jag numera bara wienernougat (och ibland rocky road-choklad).
Kalle Anka var såklart en tradition under många år men syrrans barn bryr sig faktiskt inte om det. De ser ju tecknat varje dag ändå så Kalle Anka på julafton är en tradition som håller på att dö ut i vår familj. Programmet står pliktskyldigast på på TV:n men ingen bryr sig nämnvärt.
Efter maten tar vi det lite lugnt och sen kommer tomten (i alla fall i något år till). Vi turas om att vara tomten men förra året fick tomten inte komma in så att äldsta barnet (6 år) fortfarande skulle kunna luras. Vi tror inte hon skulle gå på det om tomten kom in och pratade med förställd röst. En “tradition” i samband med detta är att barnen är mer förskräckta, än glada, över att se tomten.
Sen blir det en kaosartad julklappsöppning där vi alltid har som ambition att öppna en i taget men det falierar ganska ofta ändå. Slutligen brukar vi avrunda julaftonskvällen med lite sällskapsspel, goda ostar, godis och kanske en liten brasa. Så många som möjligt brukar sova över, vilket är riktigt trevligt.
av: Christoffer (Stockholm)